Vi fick ett viktigt mail från Leeloos uppfödare med viktiga saker att ha koll på nu under sommartider. Det är ett långt inlägg men ack så viktig att läsa. Ibland har man inte fullkoll och det är bra att ha det när olyckan är nära och man drabbas av panik och brist på kunskap. Så för din hunds skull och din egen, ta dig tiden att läsa detta.


Innehåll
Ormbett, Hotspot, värmeslag, paddor, giftalger och fästingar!
 
Ormbett
Huggormen är Sveriges enda giftorm. Giftet frigörs i samband med bett och olika mycket gift utsöndras vid olika tillfällen,
vilket är en av orsakerna till att effekterna av ett ormbett kan variera mycket.
Giftet innehåller en blandning av gifter och enzymer som ger sönderfall av blodkroppar och bryter ner vävnaderna.
 Detta i sin tur startar en frisättning av kroppsegna substanser som skapar inflammation och ytterligare vävnadsskador.
I allvarligare fall får djuret kraftiga njur- och leverskador samt blodbrist.
 Intensivbehandling räddar många av dessa djur men inte alla. Hos de som överlever är skador på de inre organen ibland bestående.
 
Behandling med kortison
Under lång tid har man rutinmässigt skrivit ut kortisontabletter som akutdos att ge djur vid ormbett.
Anledningen till detta har varit att man med kortisonets hjälp skulle trycka ned frisättningen av de kroppsegna substanserna,
för att köpa mer tid åt djur och djurägare på väg till veterinär. Om kortisonets för och nackdelar förs diskussioner bland veterinärer.
  Så bor ni på landet, eller i hus där ni vet att det finns mycket ormar, ring då och råd fråga med veterinär ang. kortison.
 
Akuthantering av ett ormbitet djur
Ett djur som blivit ormbitet ska hållas så stilla som möjligt för att minimera spridningen av gifter och enzymer i kroppen,
i synnerhet om bettet tagit i tass eller ben. Lägg om möjligt ett kylande omslag på bettområdet.
Sök veterinär omedelbart för bedömning.
 
Behandling
Många djur behöver skrivas in för intravenöst dropp, smärtlindring vid behov och eventuellt ytterligare understödjande behandling för att minimera giftets skadliga verkan. Blodprov tas I ett så tidigt skede som möjligt och följs sedan upp senare för en bedömning av skadorna på de inre organen,
framförallt lever och njurar.
 Går svullnaden ned och allmäntillståndet är gott går djuret hem efter en eller ett par dagar. Antibiotika ges normalt inte.
 Antiserum finns att tillgå på vissa djursjukhus, men används väldigt sällan.
De närmaste veckorna efter ormbettet är det viktigt att djuret fortsätter hållas så stilla som möjligt.
Giftet kan fortsätta påverka kroppen en tid efter att svullnaden gått ner.
Djuren kan bli akut sämre flera dagar efter att de blivit bitna.
Uppföljande blodprov tas och hjärtauskultation med stetoskop görs efter ca 2 veckor.
 
 
Hotspot
Hotspot är en akut lokal fuktig inflammation i huden. Det kan förekomma på alla hundraser, men är vanligare på långhåriga hundar,
 t ex golden retriever, eller hundar med kort tät päls, t ex labrador retriever.
Sjukdomen utlöses av att hunden slickar eller kliar sig, men det finns alltid en underliggande orsak.
  Exempel på bakomliggande orsakar kan vara parasiter (loppor, löss), allergi, fukt, tät päls, kemikalier, öroninflammation, ledbesvär mm.
Symptomen är ett ömmande och vätskande område med kladdig ihoptufsad päls, vanligen i ansiktet, nacken, vid svansfästet eller på låren.
 
Behandlingen går ut på att klippa rent området flera centimeter utanför området och hålla rent med ljummet vatten
och klorhexidinschampo, klorhexidinlösning eller alsollösning. Eftersom hundarna har ont krävs ofta lugnande för att kunna raka området.
 Ibland krävs behandling i form av antibiotika och kortison. Kontakta veterinär om eksemet är stort eller om det inte hjälper med rakning och rengöring.
Hotspot kallas även retrievereksem eller fukteksem.
 
 
Värmeslag
När en hund blir för varm reglerar den temperaturen genom att hässja. Om hunden inte lyckas kyla av sig på detta sätt stiger kroppstemperaturen.
Gränsen för vad kroppen klarar av är 42,8 grader C.(Normal temp 37 grader C.) Vid temperaturer över det skadas kroppens celler och dör.
Värmeslag drabbar oftast hundar som fått sitta länge i en bil i solen. Trubbnosiga hundar är känsligare än andra.
Övervikt, hög ålder, tjock päls och hjärtsjukdom är också faktorer som ökar riskerna.
 
Tecken på värmeslag är att hunden hässjar, dreglar, har torra och röda slemhinnor och hög puls.
I allvarliga fall får hunden andningssvårigheter, kräkningar och faller i koma för att sedan dö om inte akuta åtgärder snabbt sätts in.
 
Den viktigaste behandlingen vid värmeslag är att omedelbart sänka kroppstemperaturen, tex genom att spruta ned hunden med kallt vatten och sedan fläkta den.
 Man kan också omsluta den i kalla våta handdukar. Isbad är däremot inte lämpligt då det får de ytliga blodkärlen att dra ihop sig
och försämrar nedkylningen av de inre organen.
 
Om en hund drabbats av värmeslag bör den undersökas av veterinär även om djurägaren själv lyckats få ned dess temperatur.
Ofta behöver hunden understödjande behandling med intravenöst dropp.
 
Lämna aldrig hunden ensam i bilen på sommaren, värmeslag kan uppstå mycket snabbt! Låt den hellre stanna hemma!
 
 
Paddor
Paddor är nattaktiva, fredliga djur. De har ett giftigt hudsekret som bildas i en körtel bakom vardera ögat.
 Sekretet är en blandning av flera olika giftiga substanser som kan ge olika symtom. Det vanligaste är att hunden dreglar kopiöst.
 Slemhinnorna i munnen svullnar och gör ont och hunden krafsar ofta mot munnen pga detta.
Allvarligare symtom som kräkningar, andnöd och hjärtpåverkan kan förekomma. Enstaka dödsfall på dvärghundar finns rapporterade.
 
Om hunden tuggat på en padda måste man försöka skölja rent i munnen med vatten.
Blir hunden allmänpåverkad bör man söka veterinär. De flesta djur som fått paddgift i munnen dreglar och mår dåligt några timmar men återhämtar sig sedan.
 
 
Giftalger
Blågrönalger (cyanobakterier) klassas som alger men har vissa egenskaper lika bakterierna.
De finns i sötvattenssjöar, bräckt vatten och i havet. När det är soligt och varmt och rikt på näring kan algerna växa massivt och "blomma".
När algerna dör, och löses upp, släpps gifterna ut i vattnet. Det rör sig framförallt om lever- och nervgifter samt hudirriterande ämnen.
Gifterna är mycket farliga och leder ofta till döden för djur som får i sig dem.
 
De djur som dör av algförgiftning gör det vanligtvis pga leversvikt. Hundar utsätts för giftet genom att dricka av vattnet eller bada i det.
 En hund kan få i sig en dödlig dos bara genom att slicka sin päls efter en simtur, men ofta krävs det mer för att djuret ska bli riktigt dåligt.
 
Symtom på förgifting kan komma från 15 minuter till ett par dagar efter att djuret utsatts för algerna.
 Vanliga symtom är kräkningar, diarré och buksmärtor samt problem att gå, vinglighet och tecken på förvirring.
 Det är också vanligt att hundarna får hudirritationer och ögonbesvär.
Vid kraftig förgiftning kan djuret börja krampa och det finns även fall där hundar har slutat andas på grund av att nerverna till andningsmuskulaturen påverkats.
 
Det är viktigt att spola av hunden direkt efter badet, och man bör sätta på en krage så fort som möjligt för att hindra att hunden slickar i sig mer gift.
Akuta förgiftningar ska snarast undersökas av veterinär.
 
 
Fästingar
Vår vanliga fästing heter Ixodes Ricinus. Den sitter på växtlighet och inväntar sitt offer som den finner med hjälp av luktsinne och värmesensorer.
 Den känner sig fram till en lämplig plats och använder sin hullingförsedda stickapparat för att nå in till blodet och hålla sig kvar.
Saliv från fästingen innehåller ett ämne som hindrar blodet från att levra sig.
 
Smitta
Fästingarna kan bära med sig ett flertal olika smittor som kan sprida sig till värddjuret i samband med bett.
De sjukdomar hundar kan få av fästingar i Sverige är Anaplasmos, tidigare kallat Ehrlichios, Borrelios och TBE. TBE är dock ovanligt.
 
Platsen där fästingen suttit blir ofta lite svullet och rött, men symtomen försvinner efter några dagar.
 Det är en effekt av själva bettet och är inte relaterat till om hunden smittats eller ej.
Den röda cirkel som människor kan få vid borreliasmitta, erytema migrans, uppträder inte på hundar.
 
Att ta bort en fästing
Om man hittar en fästing på hunden ska man inte pensla på fett eller nagellack på den.
 Fästingar som kvävs till döds kräks upp sitt maginehåll vilket ökar risken för smittspridning.
Det bästa sättet att avlägsna en fästing är att greppa den så nära huvudet som möjligt
med fingrarna eller med en fästingplockare och försiktigt dra bort den.
 
Förebyggande åtgärder
Det finns många olika medel man kan använda som skydd mot fästingangrepp.
Dels finns spot-on-preparat som man droppar på huden i nacken (Exspot, Frontline och Promeris)
och som sedan sprids i huden över hela hunden.
Det finns också fästinghalsband (Scalibor) som konstant utsöndrar en liten mängd preparat till huden.
Katter kan endast behandlas med Frontline!
Det är klokt att undvika att vistas i högt gräs där fästingarna gärna håller till.
 
Borrelios
Borrelios orsakas av spiroketer, en slags bakterie. Smittan sprids från smågnagare till fästingen och sedan vidare till hunden.
Bakterierna finns i fästingens tarmar och måste förflytta sig till fästingens spottkörtel för att kunna infektera värddjuret via fästingens saliv.
 Ju snabbare man får bort fästingen ju mindre är risken för smittöverföring.
 
Symtom
Symtom på borrelios är bland annat hälta eller stelhet, ömma och ibland svullna leder, måttlig feber, nedsatt allmäntillstånd,
 trötthet och aptitlöshet. Ovanligare symtom är rytmstörningar på hjärtat och neurologiska symtom.
 
Diagnos
Diagnosen ställs med hjälp av sjukdomshistoria, klinisk undersökning och blodprov.
 I akut skede kan förekomst av borreliabakterier konstateras med hjälp av PCR-teknik medan djur som haft symtom
 i flera veckor får en mätbar stegring av antikroppar i blodet.
 
Behandling
Borrelia behandlas med antibiotika i en till ett par veckor.
De flesta djur svarar bra på antibiotikan medan andra, främst de med ledinflammationer,
kan få vissa kvarstående eller återkommande symtom.
 
Anaplasmos (tidigare kallat Ehrlichios)
Anaplasma orsakas av en bakterie vars fullständiga namn är Anaplasma phagocytophilum.
Bakterien infekterar framförallt de vita blodkropparna och sprids på samma sätt som borrelia.
 
Symtom
Symtomen är ofta ospecifika som trötthet, akut feber, trötthet och aptitlöshet.
Hälta, vinglighet, mag- och tarmstörningar, ledont och stelhet förekommer också.
 
Diagnos
Diagnos ställs på samma sätt som vid borrelios, en kombination av sjukdomshistoria,
 klinisk undersökning och blodprov. I akut skede kan förekomst av anaplasmabakterier konstateras med hjälp av
PCR-teknik medan djur som haft symtom i flera veckor får en mätbar stegring av antikroppar i blodet.
 
Behandling
Anaplasma behandlas med antibiotika under en längre tid, vanligtvis 3-6 veckor.
Hundar tillfrisknar snabbt när de får rätt behandling, men återfår symtomen om inte behandlingen fullföljs.
 Dock finns även fall av svårbehandlad anaplasmos som blivit kronisk.